När man är gravid finns det massor med saker man till varje pris ska undvika. Bland annat ska man ju inte äta en hel massa saker, inte lyfta diverse grejer och alkohol/tobak är naturligtvis ett big no-no! Men sen finns det sådanadär mindre självklara grejer som att inte påta i jorden eller skaffa katt. Båda dom grejerna ska man undvika på grund av risken för toxoplasmer i jorden/kattens avföring. Men ärligt, vem har hört om någon som blev sjuk av att rensa lite ogräs?! Det där med katt har jag dock inte vågat släppa riktigt även fast vi bestämt sedan länge att vi ska ha och behöver en katt när vi nu bor som vi gör. Några veckor innan jul fick jag dock nog när jag satt i köket och hörde mössen på vinden öva något som lät mer som tomtarnas vaktparad än ett diskret luciatåg! Blev ilfärd till Granngården där jag inhandlade ett gäng råttfällor. Men när det efter en tid bara fastnat en liten mus i fällan kände vi att vi behövde ta till ett tyngre artilleri - en katt! Dessutom övertygade vi oss själva om att vi nog behövde skaffa den snarast så att den hunnit växa till sig innan bebisen kommer i februari. Så sagt och gjort, årets första dag åkte vi iväg och hämtade hem en liten Maja.
Alla som känner mig vet att jag är en trogen hundmänniska men denna lilla varelse har verkligen fått mig att tänka om (inte så att jag tycker mindre om hundar för det!). Hon är verkligen för bra för att vara sann...än så länge. Hittills har hon gjort alla behov på lådan, inte haft sönder någonting och klarat sig alldeles utmärkt själv nu när vi varit på jobbet. Sen att hon kan få för sig att börja busa mitt i natten oavsett om hon är på eller under täcket (med mer eller mindre allvarliga rivmärken som följd) är ju smällar man får ta! Det verkar dock som om hon kommer föredra att vara inomhus och helst ligga i knät eller runt halsen på oss för jämnan.
Alla som känner mig vet att jag är en trogen hundmänniska men denna lilla varelse har verkligen fått mig att tänka om (inte så att jag tycker mindre om hundar för det!). Hon är verkligen för bra för att vara sann...än så länge. Hittills har hon gjort alla behov på lådan, inte haft sönder någonting och klarat sig alldeles utmärkt själv nu när vi varit på jobbet. Sen att hon kan få för sig att börja busa mitt i natten oavsett om hon är på eller under täcket (med mer eller mindre allvarliga rivmärken som följd) är ju smällar man får ta! Det verkar dock som om hon kommer föredra att vara inomhus och helst ligga i knät eller runt halsen på oss för jämnan.
Så här ser det oftast ut på kvällarna hemma nu för tiden...
Och ja, ni ser rätt på klockan att hon är kvart över sex och jag sover som en stock. Det hör också till vanligheterna numera!
5 kommentarer:
Så söta ni är, en Katt behöver man när man bor som vi gör det är i alla fall vad Andreas har försökt att få mig att inse nu i över ett år! :)
Det var länge sedan vi såg dig. Tur att man kan läsa här så man vet hur du mår.. :D
Ja tiden går fort... Just nu är det mest fokus på att hinna fixa allt nödvändigt men ändå ta det så lugnt som möjligt och vila. Måste ju vara beredd på att det kan ske när som helst nu...
Å vad gosigt det ser ut med en liten kattunge i famnen!!!! :) Vad kul att det verkar vara en socialt kompetent katt! Det blir trevligare så. Henke har ju tyvärr fått reda på att han är allergisk mot katter så vi får väl bo i ladugården vid nästa påhälsning ;)
Men Malin! är det inte lite makabert att du har en stor kattskinnsfäll över dig i soffan??!!! Stackars Maja måste ju vara livrädd att hon ska gå samma öde till mötes! :S
Emilia: Självklart är det katten som får bo i ladugården nästa gång ni hälsar på! Är han super allergisk eller bara om hon är precis intill?
Maja tycker för övrigt "päls"-pläden är jättemysig. Hon tror att det är hennes mamma och syskon så hon brukar både busa med den och försöka dia den. Hon verkar inte alls ha ont av det makabra i situationen!
Mäh, skoja' ju ba'!
Skicka en kommentar