Besök på förlossningen...

Nu har några dagar gått utan inlägg men misströsta inte...jag har inte givit upp ännu! Dock fick jag inte tid att sätta mig vid datorn i helgen och igår var jag helt enkelt supertrött! Det gick bara inte att göra annat än att tillbringa kvällen i horisontalläge i soffan. Gubben hade varit gullig och lagat lite mat och hyrt film så att jag inte skulle behöva göra någonting när jag kom hem från jobbet. En av anledningarna till att han pysslade om mig så (finns ju ytterligare anledning för honom att fjäska men det behöver jag ju inte ta upp här...hm) var på grund av vårt besök på förlossningen tidigare på dagen. Inte för att det var dags för den lille/a att komma ut utan för att vi skulle se till att den ligger rätt inför den stora dagen. Fram tills nu har den nämligen velat ligga med huvudet uppåt och stjärten nedåt. Verkar ju helt klart det mest bekväma men inte så praktiskt när den sen ska ut. Så igår morse var vi inbokade på ett vändningsförsök som det så lustigt heter.

Det tog i princip hela förmiddagen men den mesta av tiden spenderade vi med att vänta på att få ut en vettig CTG-kurva (visar bebisen hjärtfrekvens). Detta skulle man få fram både före och efter vändningen för att kontrollera att allt stod rätt till. Och det gjorde det...och vändningen gick också bra. De tyckte jag var sååå duktig (kände mig som sjuåring på tandläkarbesök nästan...). Det enda jag skulle göra var ju att slappna av och inte spänna magmusklerna. Lättare sagt än gjort när fyra händer trycks in från olika håll i magen och drar/puttar runt en liten människa på 2,5 kg och 45 cm. Idag känns det som om jag har en ring av blåmärken runt hela magen men bebisen sparkar och verkar må bra som vanligt så jag försöker att inte tänka på att magen ömmar. Bara bebisen kommer ut som den ska sedan så är det värt lite småont nu...för ont lär det ju göra sen ändå!